På nätet finns ju allt, sökbart och delbart och jag fascineras ofta av hur mycket information jag kan hitta via webben. Gör jag en sökning med Google får jag omgående träff på nästintill oändligt många källor som innehåller information om det jag söker. Det kan vara publicerade artiklar, annonser eller sammanställd information som baseras på omdömen eller genom analys av övrig information.

En förutsättning för att det ska fungera, är förstås att informationen görs tillgänglig digitalt och även sammanställs så att den blir sökbar. I det privata livet tycks detta göras som ett samspel mellan de som vill erbjuda något, de som använder det som erbjuds och sökmotorerna.

Blir jag hungrig så kan jag snabbt söka och få förslag på ett antal restauranger i min närhet. Jag får samtidigt omdömen från personer som varit där tidigare, enklaste sättet att ta mig dit med vägledning förbi eventuella trafikhinder, när jag beräknas komma fram samt information om hur välbesökt restaurangen är.

Det jag tycker är speciellt intressant, är hur vi bidrar med att skapa informationen. I vissa fall är det uppenbart att vi bidrar, t ex när vi skriver ett utlåtande och tycker till. I andra fall verkar informationen uppstå utan att vi är aktivt medvetna om det, t ex hur mycket folk det brukar vara i restaurangen vid olika tidpunkter. Det är enkelt att konsumera information i det privata och det känns sällan som om jag själv behöver producera information.

I arbetslivet är synen på information mer kluven. Jag upplever det som att vi mer är producenter och mindre konsumenter. Vi vill gärna ha information, men tycker att det är jobbigt att bidra. Det är svårt att hitta det jag söker och många verkar vilja sitta på information utan att dela med sig. Informationen blir fragmenterad och svåröverblickbar.

Många av de företag som jag träffar brukar säga att det är svårt att få gehör för att fylla i komplett information i ett IT-system, inte minst om samma information även måste fyllas i i ett annat IT-system. Det finns som jag ser det en utbredd informationströtthet i dessa digitaliseringstider. Frågan är om denna trötthet är oroväckande eller inte?

Jag menar att digitaliseringen kan hjälpa till att minska informationströttheten. Det förutsätter dock att bolaget inte bara samlar mer information som ett svar på digitaliseringen, utan ser till att människan frikopplas från att hantera och dela informationen. IT-systemen ska kommunicera information mellan varandra, kunna identifiera brister och underlätta för användaren att göra informationen komplett, dessutom på ett motiverande sätt utan en massa dubbelarbete.

Jag tror att känslan som vi har i det privata livet med konsumering av information kommer till arbetslivet – och det snabbare än vi tror. Det bolag som kan göra denna omställning kommer att ha många fördelar för framtiden, inte minst genom anställda som inte är informationströtta utan motiverade för utvecklande och lönsamt arbete.

Hör gärna av dig till mig med dina erfarenheter och funderingar, så kan vi tillsammans hjälpa våra vänner inom verkstadsindustrin att jobba smartare och snabbare!

Thomas Marklund – VD, marknad och försäljning Ditwin.
Telefon 010-152 45 90 eller mejl thomas.marklund(Byt ut den här parentesen mot @-symbolen)ditwin.se.